En blogg...

Ja, det är just vad det här är...och jag som lovat mig själv att aldrig blogga igen sedan min gravidblogg totalt havererade. Men nu är vi här i alla fall, det kliade helt enkelt för mycket i fingrarna för att jag skulle låta bli. Det kan ju också ha att göra med att min föräldraledighet ger mig mycket tid att fundera över stort och smått i tillvaron, tankar som det vore synd att inte spara för eftervärlden.

Nu är det här inte bara en helt vanlig mammablogg, även om min son såklart kommer få sin beskärda plats såklart, utan främst en blogg om ett livsval: att våga vägra den eviga strävan mot perfektion och fullkomlig lycka som ständigt pågår runt omkring mig och som jag också varit en del av. Att våga inse sina brister och omfamna dem istället för att låtsas som att de inte fanns, att våga inse sina begränsningar och inte gå miste om allt det underbara i livet bara för att man försöker uppnå en ouppnåbar bild av sig själv som den fullkomliga kvinnan. Ni vet, hon som kan allt. Som är smal, snygg, duktig på jobbet, har en strålande karriär, en underbar man, väluppforstrade, vackra barn som hon på något sätt har massor med tid med, ett strålande rent och välinrett hem, ja, helt enkelt hela paketet! Henne vill jag inte vara! "Idiot", tänker säkert hälften av er och lämna mig på en gång, "kanske lite tänkvärt" tänker resten av er och fortsätter läsa.

En varning måste dock utfärdas: bilder på ett ofullkomligt, stökigt hem, tvätthögar, smutsiga bilar och kanske även en sladdrig kropp då och då kommer att publiceras.  Känsliga läsare varnas.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0